En
sammanfattning av shiitakesvampens hälsosamma egenskaper
Matsvampar är kända som hälsosam föda. De innehåller enbart en mindre mängd kolhydrater som upptas av kroppen,
knappt något fett, men däremot rikligt med hälsosamma fibrer och proteiner. Svamp är en utmärkt källa till de flesta
mineraler och också särskilt B-vitaminer. Alla dessa egenskaper gäller också
för odlad shiitakesvamp.
I Kina och Japan har man ansett att shiitakesvampen är speciellt nyttig. Nyare västerländsk forskning har bekräftat
denna syn på svampen.
Vid regelbunden förtäring av shiitakesvamp sänks blodets kolesterolhalt. Höjda kolesterolvärden i blodet är en central
riskfaktor för hjärt- och blodkärlssjukdomar. De viktigaste av dessa är kranskärlsåkommor, stroke och andra störningar
i hjärnans blodcirkulation. Den kolesterolsänkande egenskapen hos shiitakesvamp beror både på halten kostfiber och
på en kemisk förening som är specifik enbart för shiitakesvamp, eritadenin. Det lektin som ingår i shiitakesvampen
förhindrar
klumpbildning av blodplättarna och skyddar på så sätt blodomloppets
funktion.
Kostfibern har också andra hälsofrämjande egenskaper. Förutom att fibrerna förebygger kranskärlssjukdom vet man att
de också har en förebyggande effekt på bl a tjocktarmscancer och vuxendiabetes. Kitosan, som är en nedbrytningsprodukt
ur kitinfibern som ingår i shiitakesvampen, har ytterligare en positiv inverkan genom att det sänker blodets kolesterolhalt
och också en förhöjd
blodsockernivå.
Vårt immunförsvar skyddar oss mot infektionssjukdomar som förorsakas av virus och bakterier och förhindrar att
cancersjukdomar utvecklas. Man vet att shiitakesvampen ökar immunförsvarets effekt. Hemligheten bakom denna effekt
ser ut att vara en kombinerad effekt av lentinan, ett ämne som är specifikt enbart för shiitakesvampen, och andra
nukleinsyror som är typiska för svamp. Shiitake-extrakt och andra ämnen som utvunnits ur shiitakesvamp har till och med
framgångsrikt prövats vid behandling av magcancerpatienter i Japan.
I Asien har shiitakesvampen rykte om sig att bevara mannens virilitet. Faktorerna bakom denna effekt är sannolikt
linolsyra och zink, som bägge finns i riklig mängd i shiitakesvampen. De ämnen som uppstår ur linolsyran vid
ämnesomsättningen utvidgar blodkärlen genom att de glatta musklerna slappnar av medan zink i sin tur är ett nödvändigt
spårämne vid produktionen av manligt hormon och
könsceller.
Hannu
Mäkelä, forskare
SHIITAKESVAMPENS
NÄRINGSEGENSKAPER
1. Shiitakesvampens innehåll av näringsämnen
Sett ur näringssynpunkt är shiitakesvampen mycket konkurrenskraftig jämfört med den mer välkända och flitigt använda
champinjonen. I tabellen anges innehållet av olika näringsämnen
per 100 g färsk svamp.
NÄRINGSÄMNEN
SHIITAKESVAMP
energi kJ/kcal
140/34
vatten, g
90-91
protein, g
1,6
fett, g
0,3
kolhydrater, absorberbara, g
2,0-2,5
fibrer, g
3,2
B1-vitamin, mg 0,05
B2-vitamin, mg 0,1-0,3
B3-vitamin, mg 2,6
B12-vitamin, µg
0,071
Folsyra, µg
ingen uppgift
C-vitamin, mg 2-3
A-vitamin, mg* -
D-vitamin, mg -
E-vitamin, mg ingen uppgift
*
angivet som retinoekvivalenter, d v s inklusive A-vitaminens förstadium
betakaroten
(Valtonen 2000)
Av shiitakesvampens torra vikt är 43-78 % kolhydrater (Przybylowicz och Donoghue 1988). Av torrsubstansen
är till och med 30 – 50 % lösligt mannitol medan de andra sockerarterna är bland annat glukos, mannos, galaktos,
ribos, sackaros, inositol, galakturon- och glukoronsyra, uronsyra, diverse metylsockerarter och trehalos. Hos vissa
människor saknas trehalas-enzymet (trehalosintolerans). Om svampen förvaras för varmt sker en spjälkning av
polysackariderna till trehalos medan kitinets relativa
andel växer i svampens cellväggar (Valtonen 2000).
Halten vattenlösliga vitaminer i svampen sjunker vid uppvärmning i samband med tillredning och konservering, men
de fettlösliga vitaminerna är i allmänhet stabila. Shiitakesvampen innehåller vitaminer i B-gruppen med undantag för
tiamin (B1) i ungefär samma halter som de jästpreparat som säljs som B-vitamintillskott. Shiitakesvamp är en bra
källa till riboflavin (B2) och niacin (B3). I shiitakesvamp finns något mer folsyra, som ingår i B-gruppens vitaminer, än i
potatis.
2. Proteininnehållet i shiitakesvamp
Det protein som ingår i vår föda kan bedömas både kvalitativt och kvantitativt. Halterna anges normalt som g/ 100 g
färskt livsmedel och vid kvalitetsbeskrivningen fäster man vikten vid s k essentiella aminosyror. Människan kan inte
på egen hand producera essentiella aminosyror utan de måste tillföras direkt via maten. Halten essentiella aminosyror
anges i allmänhet som g/ 100 g protein. I den nedanstående tabellen har värdena dock angivits i formen mg/ 100 g
färsk svamp för att underlätta
jämförelsen.
Sammansättning
av aminosyror (mg/
100 g färsk svamp)
ESSENTIELLA
AMINOSYROR
SHIITAKESVAMP
Fenylalanin 92
Histidin 50
Isoleucin 61
Leucin 88
Lysin
73
Metionin 21
Treonin 0
Tryptofan ej känt
Valin 69
ESSENTIELLA
TOTALT 504
ICKE-ESSENTIELLA
AMINOSYROR
Alanin 80
Arginin 74
Aspartat
och asparagin 153
Glutamat
och glutamin 227
Glycin 104
Cystein
40
Prolin
31
Serin
43
Tyrosin
79
AMINOSYROR
TOTALT
1335
(Valtonen
2000)
Alla svampar innehåller enbart små mängder svavelhaltiga aminosyror, d v s metionin och cystein. Dessutom finns
det i shiitakesvamp bara mindre mängder valin och isoleucin, som alltså måste fås ur annan föda. Av det protein som
innehålls i svamp upptas 71-90 % (motsvarande
värde för kött 99 % och till exempel för spenat 73 %) (Valtonen 2000).
3. Fettsyror
i shiitakesvamp
Svamp innehåller så små mängder fett att de inte har någon näringsmässig betydelse. I natursvamp och svamp som odlats
i naturligt ljus finns provitamin D2 (ergosterol). Av fettsyrorna i shiitakesvampen är den största delen omättad linolsyra
(C18:2). Cirka 20 % är mättade fettsyror och av dem är den största delen palmitinsyra (C16:0). Linolsyra är en viktig bärare
av vissa
aromkomponenter (alkohol- och ketonföreningar) (Valtonen 2000).
4. Mineral-
och spårämnen
Halterna av mineral- och spårämnen är i allmänhet större i svampens hatt än i foten. Tabellens värden är medeltal av
halterna i foten och hatten angivna som mg/ 100 g torrsubstans.
MINERAL-/SPÅRÄMNEN
SHIITAKESVAMP
Kalium 2228
Fosfor 633
Kalcium 106
Magnesium 120
Natrium
68
Zink 12,9
Aluminium 3,7
Koppar
2,7
Bor 1,3
Strontium 0,31
Mangan 2,01
Selen 0,002
Barium 0,19
Jod ingen uppgift
Nickel
0,12
Krom
0,05
Titan
0,03
Kadmium
0,05
Bly
0,004
Litium
under 0,005
Molybden
under 0,001
Arsenik
under 0,005
Kobolt
under 0,005
Vanadin
under 0,005
5.
Aromatiska föreningar i shiitakesvamp
Av de substanser som påverkar smaken hos shiitake och andra svampar är den största delen små, vattenlösliga
föreningar som alanin, aspartat, glutamat, glycin, treonin, mannitol, nukleotider och kolhydrater. Den typiska umami-
smaken hos svamp kommer i första hand från aspartat och glutamat (aminisyror). Av de övriga aminosyrorna ger alanin
en sötaktig smakupplevelse och fenylalanin en bitter
smak.
Doften hos shiitakesvamp förstärks normalt vid torkning och då man skär itu svampen. Cirka 20 olika doftämnen finns
beskrivna. Bland de flyktiga föreningarna finns
bland annat lentionin, tritiolan, tetratiapan och dimetyldisulfid.
6. Shiitakesvampens
hälsosamma effekter
I Kina och Japan har man undersökt och använt shiitakesvamp speciellt för dess hälsosamma egenskapers skull.
Svampens β-D-glukaner främjar liksom andra fibrer tarmens funktion och binder bland annat fetter. En snabbare
matsmältningsfunktion innebär att de oxidativa toxiner som ingår i födan påverkar organismen under en kortare tid.
Å andra sidan medför fibrernas förmåga att binda fetter att sänka kolesterolhalten i blodet (Valtonen 2000). Lektinerna
som finns i svamp förhindrar flockning av blodplättarna. Nukleinsyrorna (särskilt RNA) ökar uppenbarligen kroppens
egen interferonproduktion. Den mest kända av de hälsofrämjande substanser som ingår i shitakesvamp är lentinan,
som hör till β-D-glukanerna och som förbättrar organismens motståndskraft genom att stimulera produktionen av
interleukin och T-celler. Ett annat, kraftigt antikarcinogent ämne som man funnit i shiitakesvamp är känt under namnet
KS-2 (α-mannanpeptid). Tillsvidare har en direkt botande effekt på sjukdomar med hjälp av substanser som utvunnits
ur de flesta svampar konstaterats enbart hos råttor och möss, men ett framgångsrikt försök som gjorts på
magcancerpatienter visar att shiitakeextrakt är åtminstone värt att beakta som stöd för modern medicinsk vård (Namda
och Kuroda 1987 enligt Valtonen 2000).
Hos både människor och möss har man konstaterat att shiitakesvamp sänker halterna av LDL- och HDL-kolesterol i
blodet. Den aktiva komponenten har identifierats som ett aminosyraderivat vid
namn eritadenin.
Den olösliga kostfibern i svamp, kitin, verkar bland annat som ett laxativ. Kitinets sönderdelningsprodukt kitosan
sänker uppenbarligen blodets kolesterol- och sockernivåer. Alla kostfibrer har en preventiv effekt på tjocktarmscancer,
kranskärlssjukdomar och diabetes. Enligt A.O.A.C:s standardmetod har fiberhalten hos shiitakesvampens hatt
bestämts till 36,6 %, fotens till 45,0 % och svampmycelets till 49,9 % räknat av torrsubstansen. Enligt
Livsmedelsverkets rekommendation kan en produkt marknadsföras som en kostfiberkälla om den innehåller minst
3,0 g fiber/100 g (Valtonen
2000).
Linolsyra, som ingår i riklig mängd i shiitakesvampen, är nödvändig för att kroppen skall kunna bilda prostaglandin.
Prostaglandin bidrar till att de glatta musklerna slappnar av och utvidgar blodkärlen. Det finns gott om zink i
shiitakesvamp. En hög zinkhalt i
blodet har ett samband med testosteronhalten.
Man har också lyckats isolera tioprolin ur shiitakesvamp. Ämnet binder nitriter. Därmed kan tioprolin eventuellt
förhindra
cancer genom att förhindra att karcinogena N-nitrösa-föreningar bildas.
KÄLLFÖRTECKNING:
Hakkarainen P.,
Savo-Laukkarinen M. och Tikkanen J., 1997: Kasvistase 1997
Publikation från Kotimaiset Kasvikset ry,
Vanda. Enligt Valtonen 2000.
Leskinen M., 1993. Suomen
Sienitalouden Kehittämisprojekti:
Slutrapport, St Michel, Helsingfors Universitet, Landsbygdens forsknings-
och utbildningscentral. Enligt Valtonen 2000.
Miles,
Philip G. ochChang, Shu-Ting, 1997: Mushroom Biology,
Concise
Basics and Current Developments,
World
Scientific Publishing Co., Pte. Ltd, Singapore, 194 s.
Przybylowicz
Paul och Donoghue John, 1988: Shiitake Grower’s Handbook,
The
Art and Science of Mushroom Cultivation, Kendall/Hunt Publishing Company, 217 s.
Valtonen, Meli, 2000: Viljeltyjen sienten ominaisuudet ja
käyttö, en publikation från
Pyhäjärvi-institutet nr 24, Eura, 151 s.