Jorden ljus
Marjukka Vainions konst har växtvärlden i närmare tjugo
år inneslutit såväl mikrokosmos som makrokosmos.
Det betydelsefulla är ögonblicket när det lilla, oansenliga
och alldagliga öppnar sig mot något större, mot alltet.
Granfrön i luften, blomstjälkar,
bladskaft, sönderfallande och förmultnande växtdelar
nedsjunkna i kärrvatten. Dem har Marjukka Vainio avbildat i sina
tidigare arbeten, och genom dem har hon beskrivit hud och minnen,
förlust och skönhet.
Resan med växterna har fört
Marjukka Vainio till ett allt mera renodlat uttryck. I sin sökan
efter själva essensen i upplevelsen har hon strävat efter
att skala bort allt det överflödiga.
Marjukka Vainio har på sin väg
från skildringen av växtvärlden ovan jord till skildringen
av underjordiska rötter blivit allt mera skulptural. Även
om hon lyfter upp roten så den blir konkret synlig på
ytan befinner den sig ändå inte i något konkret rum,
utan flyter till synes skyddslös omkring i djup kosmisk ensamhet.
För det mästa döljer
sig rötterna djupt i den svarta myllan. För oss som beträder
jorden förefaller marken under våra fötter som en
egenomtränglig svart natt, men så är det inte. Där
råder ljus, på samma sätt som det är full dag
på andra sidan jordklotet medan det är midnatt hos oss.
Marjukka Vainio gestaltar detta nästan
osynliga och dolda i sina bilder. Gränslinjerna mellan elementen
överskrids, den underjordiska världen blir starkt närvarande.
Hennes bilder innehåller så mycket dolt och hemlighetsfullt,
så mycket synliggjord osynlighet, att de verkar beskriva jordens
ljus. Jordens ljus är den hemliga frånsidans skönhet.
Marjukka Vainios arbeten föds genom
en mödosam process. Det hantverksnära tillför verken
en stark vördnad för det sköna. Estetik förenas
med etik. I det vackra jordiska ljuset i Marjukka Vainios verk rör
vi oss i samvetets och minnets skikt.
Olli Jalonen
|