Demokratin elimineras 

Vargdebatten handlar om mer än naturvård och landsbygd. Som framgår i Magnus Hagelstams inlägg (Hbl 3.1) gäller den också vem som skall få bestämma. Skall demokrati och rösträtt betyda något? 

Det belystes i Hbl:s reportage för en tid sedan från Kuhmoinen utanför Tammerfors, om vargar vid bensinmacken och skolan, dödade husdjur och omlagda skolskjutsar så att barnen hämtas och lämnas vid hemmets dörr. 

Hbl rapporterade att bybornas jaktförening begärt att få skjuta tre av de fem närgångna vargarna, då de av invånarna ses som ett direkt hot. Men ingen varg får skjutas i Kuhmoinen, har Högsta Förvaltningsdomstolen bestämt. Dessutom pågår vargprocess mot Finland i EU. 

En rovdjurspolitik borde skötas så att den inte skadar förtroendet för allt vad naturvård och naturvårdare heter. Den är ohållbar om den inte kan få stöd och förståelse i de bygder där rovdjuren finns. 

Invånarna i den vargdrabbade kommunen utanför Tammerfors kan nu ställa mycket berättigade frågor: Vart tog vår demokrati vägen? Vem står till svars inför oss väljare? 

Ingen, är svaret på den senare frågan. I Finland har sådana beslut tydligen flyttats bort från folkvalda och avgörs av domstol, i Helsingfors eller Luxemburg. Folkvalda är maktlösa. 

När är vargar så närgångna och en sådan plåga att det är dags att ta fram gevären? Det är ingen juridisk paragrafsak. Vargintresse och gles-bygdintresse kolliderar. Någon måste göra en avvägning, och det blir ett avgörande med politiskt innehåll. 

Det demokratiska sättet är att de som beslutar i en sådan fråga är valda, eller åtminstone utsedda av dem som är folkvalda. De skall stå till svars efteråt inför väljarna. Eller åtminstone skall deras parti kunna ställas till svars för vad partiets företrädare gjort. 

Men för byborna i Kuhmoinen har samma sak inträffat som hänt med många slags frågor i åtskilliga länder, däribland Finland och Sverige. Trots att det gäller statlig maktutövning har rösträtten berövats sin verkan. 

Detta är en stark tendens, allt fler beslut flyttas till domstolar och ämbetsverk, där makthavarna är immuna mot väljarnas mening och rösträtt. Ingen som fattar beslut behöver ställa upp till omval och inför väljarna stå för vad de gjort. När detta har att göra med EU-juridik kan det undergräva det medborgerliga förtroendet för den på andra sätt så viktiga EU-samverkan. 

I Sverige görs till exempel upprepade försök av bolagsintressen att få olika domstolar att ställa de folkvalda åt sidan i politiska frågor om alkohol och hasardspel. De som håller på med sådant tycks inte känna minsta ansvar för att de, om de lyckas, får EU-medlemskapet att framstå som en metod för att flytta viktiga sociala frågor utom väljarnas räckhåll. En sådan förtroendenedbrytande effekt kan vargbeslut också få när ingen kan ställa regeringen eller någon annan folkvald till ansvar. 

Denna väg leder till fördärv för demokratin. Utvecklingen behöver vändas. Där det finns politik i besluten skall de som bestämmer känna trycket från den allmänna rösträtten. Elitstyre av jurister eller byråkrater som inte behöver tänka på väljare är fel system, inte bara i vargfrågor. 

Visst finns det en del naturvårds- och fiskefrågor där skälen är starka för övernationella regler då det som görs i ett land påverkar även andra länders ömtåliga naturvärden eller viktiga naturresurser. Våtmarker där känsliga fågelarter rastar under flyttning är ett exempel där EU-reglering verkligen behövs. Men ett missgrepp som gjorts i rovdjursfrågor är de alltför vidsträckta och lösa reglerna som flyttar även sådant som kan avgöras under väljarnas lokala inflytande till organ där demokratin är eliminerad ur de politiska avvägningarna. 

Detta är vad som hänt när vargen, som finns i stort antal i norra Europa och Asien, gjorts till EU-fråga till och med i Tavastland och Österbotten.

Tillbaka