1 A 1384/miljö

Medlemsförslag

om individens okränkbarhet och skydd mot stora rovdjur

(Väckt av Lauri Oinonen (cent))

På den finländska landsbygden är man mycket arg över den nuvarande rovdjurspolitiken. Situationen är likadan även i Sverige och Norge. Det handlar om en synnerligen allvarlig kränkning av människovärdet då lagarna om hantering av vapen förbjuder människor att fritt jaga stora rovdjur för att garantera sin säkerhet enligt urgamla sedvanor. Då rovdjur inte får jagas fritt förlorar de sin naturliga instinkt att undvika människor samt bebyggelse och annan infrastruktur. Rovdjuren söker sig allt mer ohämmat till gårdar, lekplatser och husdjur. Allt fler döda husdjur är ett alarmerande faktum, som omedelbart borde leda till beslut att inleda fri jakt på rovdjur innan till exempel ett barn som leker på gården blir dödad av en varg eller ett lodjur.

Särskilt vargproblemet har snabbt blivit värre denna vinter. En vargflock är ytterst farlig även för en ensam person ute i terrängen. Av detta finns varnande autentiska fall till exempel från slutet av 1800-talet. Därefter har det naturligtvis inte förekommit dödsfall orsakade av vargen, eftersom praktiskt taget hela beståndet utplånades. Rovdjur är dock rovdjur även i början av 2000-talet och dessutom ännu farligare, då deras instinktiva rädsla för människan håller på att försvinna då de inte jagas. Ungar som följer en varghona lär sig snabbt att gårdar är ställen där man finner mat. Hundskall har blivit som ”vällingsklockor” för vargen. Jägare vågar inte längre ta med hundar på jakt eftersom de är rädda för att förlora dem.

Rovdjursjakt kräver yrkeskunskap. Eftersom jakten begränsats för mycket är faran att antalet kunniga jägare minskar. Därmed klarar man inte av en tillräckligt effektiv jakt i framtiden ifall det uppstår ett behov av att officiellt jaga slut på rovdjuren.

Tidigare åt rovdjuren även liken av fattiga samt personer som dött i svält och fallit i krig. Detta skedde även i Finland, bland annat i Åbo stad under stora ofreden och senare under de stora hungeråren. Motsvarande kan ske även nu ifall rovdjuren inte får jagas fritt. Den nuvarande olyckliga rovdjursvänliga politiken är ett tecken på en överlagd och målmedveten plan att skapa otrygghet på och tömma den fin-ländska landsbygden samt förstöra dess traditionella näringar. Detta sker under förevändning av att skydda naturen. Detta önskar sig inte riktiga naturvänner. De vill röra sig tryggt i naturen, vilket dock hindras av faran av och rädslan för rovdjur. Al-lemansrätten har förlorat sin praktiska betydelse.

Målet att bygga vargstängsel är en oansvarig och dyr lösning som överför problemet till grannen. Detta har bland annat de gårdsägare med kreatur upptäckt som varit tvungna att bygga så kallade vargstängsel. Vargar och björnar medhalsband

är endast ett trick med vilket man försöker missbruka vetenskap för att finna en skenbar motivering för att stora rovdjur skall få röra på sig fritt. Det har redan samlats tillräckligt med vetenskaplig information i detta sammanhang. Det bör vara möjligt att fälla även rovdjur vilka märkts på något sätt.

Ett verkligt skydd av stora rovdjur enligt djurart kunde bäst genomföras i tillräckligt stora stängslade naturparker och viltreservat. Sådana här positiva lösningar kunde lätt genomföras med de resurser som nu används för att ersätta skador orsakade av rovdjur och som skattebetalarna får stå för. De skadelidande får dock inte ens alla sina skador ersatta finansiellt. Därutöver förorsakas flera andra förluster för samhället. Sådana är bland annat de bär och svampar som förblir oplockade. Räds-lan för stora rovdjur fjärmar skogsägarna från sina skogar, vilket medför en natio-nalekonomisk förlust då nivån på skogsvården sjunker. Mänskligt arbete i skogarna samt mjukare naturvänlig och ekologisk skogshantering hamnar i allvarlig fara på grund av risken för stora rovdjur.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås att

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att vidta åtgärder för att säkerställa individens okränkbarhet, rättigheter och skydd mot faror orsakade av stora rovdjur

Helsingfors den 23 januari 2006

Lauri Oinonen (cent)