james.gif ( 3021 bytes) lehtileikkeet: etusivu
viikon motto: hakusivu
kestoviisaudet: hakemisto

 

  Har vi avstått från rätten -- över vår egen tid?
t u o r e i m m a t   u u t u u d e t   a p o s t o l i s e s s a   u u t i s k e o s s a

javiiva.gif (1139 bytes)
Cloverapilaset

Onsdag 30.6.1999 , klo 15.26

Eftertankar? -- Hurdana vinnare vill vi ha?

    Vårt samhälle blir allt hårdare och konkurrenensen minskar knappast. Det kommer alltid att finnas de som klarar sig bättre än andra i kampen. Men vi, samhället, kan avgöra om det är känslokalla klättrare eller trygga, stresståliga individer som blir vinnarna. Viktig - eller slav? Vi har överraskande snällt avtått från rätten att bestämma över vår egen tid? Nu är det arbetslivet som styr?

Den snabba utvecklingen som lett till att det är samhället som tar hand om barnen är ganska så överraskande. En rent otrolig förändring har skett i tankesättet? När barndagvårdsystemet byggdes upp var det en del av det politiska tänkandet. Vissa drag lånades från öst och skapandet av den nya, kollektiva sovjetmänniskan. Ansvaret för barnens fostran delegerades till samhället, som var experten. Då orsakade det här mycket oro hos oss, medan det nu inte förekommer någon som helst diskussion om familjens värderingar, etiska uppfattningar, förväntningar. Familjens centrala uppgift har helt överförts till utomstående - snällt, nöjt och ödmjukt - utan diskussion. Ingen verkar ens fundera på vilka värderingar barnträdgårdslärarna har?

Barnens sociala färdigheter utvecklas inte i grupp. Ett barn som är under tre år har inte nytta av att ingå i en sådan. Att fungera i grupp är inte detsamma som att fungera socialt. För att kunna fungera socialt måste det lilla barnet först utvecklas individuellt. I gruppen lär man sig - djungelns lag - ingenting annat - om det inte finns ett stort antal vuxna som styr. Det har visat sig att de barn som från början får lära sig tävla klarar sig sämst i ett konkurrens- samhälle. Däremot har de framgång i ett samhälle där de andra är snälla. Om andra ger efter klarar sig ett dominant barn bra. Men sådant är ju inte vårt samhälle längre?

Däremot behöver barnen senare, i puberteten - en stark grupp omkring sig. Men där bryter vi det här och bygger istället upp klasslösa högstadier och gymnasier, som verkligen är förskräckligt för barnens utveckling. Vi väljer felaktiga lösningar för barnen - som naturligtvis påverkar den vuxna människans liv? Samtidigt är de vuxna inte längre herrar över sitt eget liv. Att själva bestämma över hur de använder sin tid är en rätt som de överraskande snällt avstått från - trots att det är frihetens grundpelare.

All tidsanvändning styrs idag utifrån. Människan har gjort en dygd av det här - det är viktigt att vara stressad och ha en fulltecknad almanack. Också bland unga människor har det blivit ett mått på hur viktig man är. Men man kommer sällan att tänka på att det också är ett mått på träldom, mental träldom. De har kanske inte alls märkt det? Människor tror att de fattar egna beslut, men om de är fast i ekorrhjulet bestämmer de nästan ingenting själva utan arbetar hårt för att nå de värden som samhället eller företaget har ställt upp för dem. Det finns mycket få möjligheter att göra något som avviker från de här normerna. Valet står egentligen mellan att stiga på ett accelererande ekorrhjul - eller också att falla från det. Äkta alternativa livsformer finns inte?


Copyright © Cloverapilaset 1999