Anders Karlssons intervju på Nystu, skickad 16.6.2008 i Radio Vega Östnyland före första sändningen av Sommardeckaren

   
         
    Studion: Radio Vega Östnyland inleder sina sommarsändningar nu på måndag. Som ett inslag i våra sommarsändningar kommer vi att höra en uppläst version av sarfsalöförfattarna Kristina och Ove Pauls bok Vatten är ett farligt gift - en vatudeckare. AG Karlsson har träffat författarparet och började med att fråga hur det kom sig att de började skriva deckare.

Ove Paul: Nå, det har vi ju brukat formulera på det sättet att vi - om man tittar tillbaks en 30 år i tiden - så fanns det ju egentligen inte, eller det utkom väldigt sällan några finlandssvenska deckare, och ändå var deckare redan då en mycket populär genre, som alla finlandssvenskar också läste. Men vi fick ty oss till rikssvenska deckare eller översatta deckare. Och då fick vi den där idén att vi skulle skriva, för oss själva åtminstone, en bok…

Kristina Paul: Och det var ju egentligen för oss själva vi samlade sidorna, A4-sidor, i en pärm. Och egentligen var det mina kollegor som ville börja också lite titta i den. Den cirkulerade väl, den första och den andra, som bara A4…

AG: Vad har ni själva för deckarförfattare eller -favoriter?

OP: Ja alltså, jag är ju så där lättsinnig på alla sätt, så att jag tycker om gamyler som Bo Baldersson och Tomas Arvidsson, sådana. Nog har jag läst klassiska deckare också mycket… och… den där uppbyggnaden vill vi gärna hämta från sånt, i den mån vi kan.

KP: Jag kan säga att min favoritförfattare för tillfället - men det varierar ganska mycket - så är Anne Holt. Jag tycker i allmänhet om att det ska finnas lite sån här samhällelig… man ska lite kritisera samhället, och hennes böcker läser jag väldigt gärna för den skull att de visar hurudan fantastisk kamratanda de har på Oslopolisstationen… Om det sen är sant eller inte, vet jag inte.

AG: Ni skriver tillsammans era böcker. Hur går det till?

KP: Aj vet du, det började på ett förfärligt roligt sätt, att… det började, först började det i bastun. Alltså vi skrev ju inte, men vi lade upp intrigen. Sen hade vi en sån där bärbar dator, av modell - vilket år?

OP: -70, början.

KP: Hehe… Som stod på vårt köksbord. Och så gick den ena och skrev och den andra kom och läste och skrev till och så här varvades det.

OP: Och våra… i synnerhet vår yngre son, deltog också i intrigbyggandet i det skedet, gärna. Idag är han med på det sättet att han får vara den första som läser manuskriptet och kommer med grov kritik…

AG: Hur har det utvecklats det där skrivandet sen dess då? Från de första tiderna?

KP: Nå, datorn har flyttat från köksbordet, köksbordet har blivit mera ett fotobord.

OP: Jo, och den har fått en nyare modernare skepnad också, den här datorn. Strida får man ju göra mera med den än med de gamla. Men själva konceptet i skrivandet är i stort sett detsamma, att vanligtvis är det Tina som får den här idén till den röda tråden och jag som försöker leda läsaren bort från den.

KP: Heheh, jo.

AG: Era böcker utspelar sig på nånting som lite liknar Sarfsalö.

KP: Det är inte Sarfsalö!

OP: Ja alltså, det är… Det där är nu inte sant. I praktiken har vi blivit tvungna att ta med Sarfsalö.

KP: Alltså Simminge och Sarfsalö är tvillingsöar.

OP: Joo, det var faktiskt i den här vatudeckarn som nu är aktuell för den här serien, så det var där som det första gången blev - jag kommer inte precis ihåg av vilken anledning - det blev nödvändigt att presentera också Sarfsalö, men i Eget namn i boken, vå förra bok, så där var det helt nödvändigt, eftersom den där stenen som där har en huvudroll finns i verkligheten på Sarfsalö, och vi kunde inte liksom börja dikta upp det till Simminge. I övrigt så är de då tvillingöar de här två, men jag brukar säga att Simminge, när man frågar var det finns i förhållande till sarfsalö, så visar jag dit uppåt.

KP: Jo. Alltså det är ju… personerna i våra böcker, så de har ju väldigt mycket drag av de här sarfsalöborna, men vi försöker ju… eller vi bygger upp de här personerna såsom det behövs. Och då får en person drag av många personer. Att jag tror att vi inte har nån riktigt så ren personlighet som man skulle kunna säga att, det är den.

AG: Nu i sommar så ska Vega Östnyland sända en av era böcker som uppläst version i radion och det är Vatten är ett farligt gift - en vatudeckare. Hur tror ni att den här boken kommer att fungera i det här upplästa formatet?

OP: Det ska nog bli intressant att se, faktiskt. För när ni tog kontakt och vi sen fundera ut, att vilken som skulle… eller försökte överväga vilken som skulle lämpa sig bäst att läsas upp, så kom jag inte ens ihåg den här till först utan tänkte på Eget namn i boken…

KP: Den är för lång.

OP: …och tänkte på Kuddkriget, men bägge dom kanske är för långa för en sån sak. Kuddkriget tänkte vi nog att skulle ha suttit bra, men sen slog det mig efteråt… och jag ringde upp på nytt och föreslog den här Vatten är ett farligt gift, vatudeckarn för den skull att den är färskare ändå …

KP: …till sitt innehåll.

AG: Enligt författarna kom Vatten är ett farligt gift delvis till av ilska efter att man försökte få till stånd ett vattenandelslag på holmen. Boken är ett slags samhällskritik med utgångspunkt i detta.

OP: Jo, vi blev nog så frustrerade. Att - som det står här i vår bok nu, i början av den - så riktar vi ett tack till dem som…

KP: Nej, där är det…

OP: "Ett stort tack till vänner och bekanta som uppmanade oss stänga av mobiltelefonerna, ta ledigt från den arbetstyngda pensionärstillvaron och avsluta boken." Det var liksom… för att vi var nog så frustrerade då, när det bara kom, man slog…

KP: Jo, den är tillägnad arbetet för vatten och avlopp i skärgården.

AG: Så det är samhällskritiskt i allra högsta grad?

KP: Den är verkligen det i allra högsta grad, och nu ryktas det att den här frågan igen ska tas upp och då tycker jag också att det är mycket passligt, det här att det kommer i radion, och där finns stycken som är direkt…

OP: Nåja, vi har nu försökt få den på det sättet ändå ganska verklighetstrogen; att så är det. Det är ju inte huvudintrigen i det här ändå, utan det är den här samhällsbetraktelsen som riktar sig mot de frågorna. Men själva deckarstoryn är en annan.

AG: Jag ska ta och läsa upp här hur den presenteras den här boken faktiskt:

"I Östra Nyland försiggår underliga saker. Alfred Kraemert, Simmingepatron kallad, dör alldeles för lämpligt för att det inte skulle vara mord. I Lovisa mister en aktad kyrkoherde livet på kyrktrappan. Anna och Olle Rönnqvist anar kopplingar i bakgrunden, om inte i Lovisa så åtminstone på Simminge.

Kriminalkommissarie Ottosson, nyss återkommen från en specialkommendering till Baltic Task Force får en uppgift där framförallt hans noggrannhet men också hans nyvunna relationer så småningom ger resultat."

AG: Så att sånt här kommer det att handla om nu i Radio Vegas sommarserie. Och jag ska slutligen fråga författarparet Paul, vad har ni för hälsning till era läsare och lyssnare?

OP: Jaha, det där var svårt… En trevlig sommar! Framför allt med, ska vi säga när klimitfrågor är så pass mycket på tapeten, så skulle vi ju önska att den skulle bli trevlig i det avseendet att man skulle få njuta av både vatten och värme i lagoma proprtioner, inte som det har villat vara kanske, nu på senare tider, att för mycket - antingen för mycket av det ena eller det andra.

KP: Vi hoppas att det inte kommer hagelskurar på midsommar, men annars vill vi gärna ge bönderna vatten och medan det regnar så kan de sitta inne och höra på Radio Vega.

Studion: Ja, vi hörde Kristina och Ove Paul, AG Karlsson var reporter här. Och sommardeckaren sänds alltså sommarmåndagar och -tisdagar kvart över tio med start nu på måndag, Thomas Henriksson är uppläsare.