BORGÅBLADET 15.12.2004/Egil Green

 

VATUDECKARE FRÅN SARFSALÖ

________

Litteratur

________

Det finlandssvenska paret Kristina och Ove Paul har utkommit med sin fjärde finlandssvenska deckare Vatten är ettt farligt gift med underrubriken En vatudeckare (eget förlag, 192 sidor) Boken har föregåtts av detektivromanerna Då tystnade fågelsången, Kuddkriget och Mord i mäsk från år 2002-2003. Den nya boken är en uppföljning till det på Sarfsalö sommarboende paret Pauls trilogi med Sarfsalö "privatdetektiverna" Anna och Olle Rönnqvist i huvudrollerna men kan utan svårighet läsas separat.

En deckare skall vara en deckare, en bok med ett intrikat pussel av mord och intriger och den skall skilja sig från agent- och kriminalromanen, så menar författarna. När handlingen i deras bok dessutom utspelas i en renodlat finlandssvensk och uttryckligen östnyländsk miljö har den redan definitionsmässigt en ganska ovanlig unikhetsstämpel.

Vatten är ett farligt gift är också skriven i den klassiska deckartraditionens anda. Alfred Kraemert, även kallad Simmingepatronen, hittas död på hemgården och rykten börjar gå att han blivit förgiftad. Obduktionen bekräftar misstankarna och faktum är att den gamla mannen dött efter att ha druckit ett brunnsvatten som innehållit toxiner. Men är det en tillfällighet eller ett brott?

Medan Anna och Olle och många av det övriga klientelet på Sarfsalö försöker gå till botten med problemet sker ett nytt och ännu mera rafflande mord. Den aktade kyrkoherden i Lovisa skjuts ned efter söndagsgudstänsten mitt på kyrktrappan i bästa gangsterstil.

Finns det något som binder ihop de två dödsfallen? Och vad har Simmingebaronens ex-adoptivson med kontakter till undre världen i Baltikum och sina stora planer på att bygga hotell i den s.k. Himmelviken på Sarfsalö med saken att göra?

Anna och Olle dras in i en räcka allt mer märkliga händelser, där bl.a. en nattlig biljakt tillför boken en rejäl dos action. Men det är i huvudpersonernas diskussioner med en bistående poliskollega och i synnerhet sinsemellan och med ortsbor som de börjar ana ett mönster som visar att EU-Finland inte längre står utanför den internationella brottslighetens intressesfär.

En aning irriterande är att Anna och Olle egentligen inte riktigt förstår vad som tilldragit sig och att upplösningen får sin förklaring först när polisen på slutet berättar vad som egentligen hänt. Men det är en detalj i sammanhanget. Den rappa replikföringen, det ofta dialektala språket, den goda personskildringen med mustiga inslag av humor och inte minst de bekanta närmiljöerna gör Vatten är ett farligt gift till underhållande läsning. - EG.