(Suomeksi)

TEKNISKA DATA

på dator- och bildutrustning

(English)

Allmän orientering

Tillbaka HEM
1.

Min dator är en Dell . Internet-anslutningen sker med ADSL, både i stan och på landet, där kommunen deltagit i utbyggnaden av operatörens nätverk. En kompis från jobbet före pensioneringen var till ovärderlig hjälp vid implementeringen av datatekniken. Utan honom skulle jag stå mig slätt och det är i stort sett läget idag..

2.

Hemsidorna har tillkommit på billigaste sätt med FrontPage Express och Soneras Internet FTP samt kurs på Arbis (tack, Johanni Larjanko!) och diverse handböcker. Därtill timme efter timme av försök och misstag i proportionen 1/5. Scannern heter HP Photo Smart Scanner, min dyraste investering. Den kan scanna negativ och diapositiv av kinofilm samt även kort på högst 12x17 cm (skaffades -99 och betraktas idag som stenålders).

Den har numera ersatts med en CanoScan 8800F. HP ville inte förse den gamla med en enkel reservdel som skulle ha förlängt livslängden på den utmärkta apparaten.

3.

Mina första bilder tog jag med en Kodak Brownie skänkt av min far på slutet av 50-talet. 1963 skaffade jag min första kinofilmkamera, en Minolta AL (Rokkor PF 45 mm, f 2). Med den är flera av de svartvita bilderna på dessa hemsidor tagna och den är fortfarande en utmärkt kamera, även om ljusmätaren vandrat hädan och fokuseringen försvårats lite efter en fallskada.

4.

På 70- och 80-talet skaffades två småbildskameror till familjen, den ena Fujica 450 Flash och den andra Agfamatic 50. Man kan lugnt säga att de inte dög till mycket, även om enstaka bilder kunde bli bra. I stället är de flesta av mina bilder tagna med någon av tre Minoltor för kinofilm, Minolta AL som jag redan nämnde, Minolta AF-Tele kompakt (38mm, f 2,8 / 60 mm, f 4,3) skaffad 1987 i Montreal eller systemkameran Minolta Dynax 7000i, inhandlad 1993 (den föregicks för en kort tid av en Minolta 3000i som sedan övergick till ena sonen).

5.

På systemkameran har jag företrädesvis använt ett Minolta zoom-objektiv med makro (80–200 mm, f 4,5-5,6) och ett Tamron vidvinkel-objektiv (22-35 mm). Standardobjektivet (35-80 mm, f 4-5,6) som följde med kameran har blivit tämligen outnyttjat. Häromdagen böt jag ut de två zoom-objektiven mot ett nytt Tamron-zoomobjektiv med strategiska måtten 28-300mm, f 3,5-6,3. Med detta har jag hunnit ta endast en halv rulle, men resultatet var förträffligt. Beträffande de två som gick i utbyte, bedömdes teleobjetivet som gott, medan standardzoomen fick betyget "Minoltas sämsta produkt, även om ännu sämre kan hittas i andra märken"!

Samtidigt som objektiven böt jag ut en Nikon Nuvis Mini för APS-film (25 mm, f 4 Macro), inköpt 1997 på Kanarieöarna och en Samsung 70S zoom kompaktkamera för kinofilm (35-70 mm) - också från 1997 - mot en ny APS-zoomkamera i fickformat, Konica Revio Z2. Första intrycket var gott, och den har ett behändigt format.

Vid pensioneringen fick jag av arbetsgivaren en Minolta Vectis S-1 APS-kamera. Den hann jag använda rätt flitigt tills digi-eran tog över.

6.

Ett Minolta Program 5200i-aggregat blixtrar till ibland och ett stativ (Cullman 3230) får rycka in i sällsynta fall (blomnärbilderna). Fysiska bilder producerar jag numera medEpson Stylus Photo R1900 (min första var en Epson Stylus Color 600, inköpt från Mikromaja. Postkort på 10x15 cm skär jag till av Olmec A4 Heavywight 230GSM med matt yta eller beställer från Ifolor med e-post.

7.

Filmerna tar jag kallt från den billigare ändan; Konica, Fuji och Perutz, 100, 200 och 400 ISO för färgnegativ har alla goda färger och jämn kvalitet. Jag räknar ändå med att inte kunna utnyttja kvaliteten i dyra proffsfilmer.

I fotoböcker får man dessutom lära sig att seriösa fotografer endast använder sig av diafilm, eftersom endast den duger för tävlingar samt för tryck, i böcker och fototidningar. Så, alla vi som inte har den ambitionen, men vill se och visa våra bilder utan mörkläggning, kan nöja oss med någonting enklare.

10. Bildbehandlingen

Jag använder fyra program:

Googles Picasa, Microsofts Picture it!, Minoltas Dimage Viewer och Adobes Photoshop Elements 2.00. Picasa är oerhört behändigt för snabba redigeringar och slide shows. Picture it! är bäst när man behöver lägga till text på bilden, i Dimage Viewer förvarar jag originalbilderna och Photoshop använder jag bara i undantagsfall.

8.

För övrigt tycker jag det där med diafilm är foto-etablisemangets snobberi, för i nyss nämnda böcker används sedan sida upp och sida ner för att beskriva hur besvärlig diafilmen är, t.ex. när det gäller att behärska kontraster (för att inte tala om beskärning, kopiering, visning mm). Men diafilmen lär vara minst 20 gånger så nyansrik som pappersbilden och får alltså bilden att se briljant och lysande ut i jämförelse med pappersbilden. Därför tycker jag det är en desto större utmaning att hitta ljusförhållanden och färger som är briljanta också till pappers. Att visa en fysisk bild är ändå både enklare och vanligare än att ordna för en projektor. Dessutom har dagens scanners mycket goda prestanda och hjälper till att tillsammans med digikameror och datorer ta över hela kakan. För mig räcker det att jag kan ordna mina bilder till dagböcker och årsalbum, samt att producera bilder och kort för försäljning i liten skala. Och få in dem på hemsidorna.

9. Digitiden

Efter ett försök med en enkel Agfa digikamera - som höll för ca 10 bilder - inhandlade jag 2003 på Kanarieöarna en Minolta Dimage 7i, 5Mpix, och efter det har jag egentligen inte använt mina andra kameror annat än undantagsvis. Så det mesta som står här ovan är historia. Det som jag är särskilt glad åt är att den här digikameran har mekanisk zoom, motsvarande 28-200 mm. Det som jag är ledsen för är att, även om den hör till de snabbaste digitalkamerorna, den är klart långsammare i själva utlösningsmomentet än en traditionell kamera. Man blir alltid snäppet efter, och det innebär att man måste lära sig en förutseende knäppningsteknik'.

För några år sedan skaffade jag på inrådan av en fotohandlare en Sony a350 systemkamera med 18-250 mm objektiv. Den beter sig. Objektiven från den gamla systemkameran är kompatibla men ger otillfredsställande resultat.

Blixtaggregatet heter idag Minolta Program 2500D.

2009 kompletterades utrustningen med en Exmor R Sony Cybershot pocketkamera som jag också är mycket nöjd med.

 

11. Summa summarum,

Den här fotografen har en typisk lekmannabakgrund.

Men vad vore livet utan lek?

Fotomässan 2000   Tillbaka HEM