FINSKA DECKARTIDSKRIFTEN RUUMIIN KULTTUURI 3/2006

Recension av Eget namn i boken

"Ett öde inristat i sten

Kristina och Ove Paul

Eget namn i boken

Pilot-kustannus 2006. 264 s.

 
  Författarduon Kristina och Ove Paul är en intressant bekantskap. Det är inte fråga om vilket par som helst med en lång gemensam vandring, utan om två samma andas deckarförfattare, som skapar underhållande, man kan till och med tala om varmhjärtade deckare, genom att ösa ur sin gemensamma omgivning och varderas fantasi. Eget namn i boken är redan den femte i ordningen.

I Paularnas deckare råder verkligen en trevlig stämning, trots uppskakande brott i omgivningen. För det kan man långt tacka paret Rönnqvist som finns med i varje bok. De kan gott och väl påminna om författarparet självt. Anna och Ove (Här har recensenten gått längre än skribenterna genom att ge Olle namnet Ove, Oves anmärkning) Rönnqvist är amatördetektiver, som gärna assisterar den lokala polisen i att lösa brott. Också beskrivningen av folkets vardag i byn vid kusten, samt av den täta familjegemenskapen där traditionen binds fast med band som håller i generationer, ger berättelserna en nästan lättsam fläkt av svunnen tid.

Den nya bokens berättelse börjar från 1950-talet, då huvudpersonerna upplever pubertetens kittlande skeden, och går vidare ända till fjolåret. I inledningen av varje skildrat år har Paularna för att uppfriska minnet fogat årets viktigaste historiska händelser. Hänvisningarna förankrar på ett konkret sätt händelserna till en historisk följetong, även om betydelsen av några nyheter inom bankvärlden kanske förblir något oklar med tanke på berättelseintrigen.

Storyn följer samma personers öden genom fem decennier. Redan i ungdomen uppstår förhållanden som består i årtionden, trots att de geografiska avstånden emellanåt växer sig långa. Gamla vänner finner alltid varandra, och ibland väcks ungdomens förälskelse på nytt i gemensamma hågkomster och känslor.

Det kanske mest betagande draget i boken ligger i skildringen av Öst-Nyland jämte så den svenska dialekten där. Den fiktiva berättelsen har på så sätt getts en autentisk prägel. Stenar och stubbar, stugor och stränder är viktiga både för bokens figurer och i mycket också för händelserna. I själva verket skulle kanske som pärmbild bättre ha passat den mystiska sten som finns i berättelsen och också i verkligheten på Sarfsalö, och i vilken knackats in den gripande gåta som får sin lösning först på de sista sidorna. På slutet ges på ett naturligt sätt en sammanfattning av intrigen i en kortfattad resumé.

Amira Al Bayaty

Översättning från finskan: Ove Paul

 
     

.