ÖSTRA NYLAND 10.8.2002 Bild: Kristina och Ove Paul är trogna försäljare på Sarfsalö sommartorg där Oves högklassiga fotografier med sarfsalömotiv alltid väcker intresse. Kim Wahlroos
  Sid. 3, Idag:

Kristina och Ove skrev deckare

Kristina och Ove Paul, sommar- och weekendbosatta i Horslök på Sarfsalö har gett ut något så ovanligt som tre finlandssvenska detektivromaner. Den första Då tystnade Fågelsången skrevs redan på 1980-talet. Därefter följde Kuddkriget där handlingen är förlagd till ön Simminge i östnyländska skärgården. Den färskaste deckaren har namnet Mord i mäsk. Paret Pauls deckare är traditionella, ja, klassiska pusseldeckare med ett mord, ett begränsat persongalleri och en klar röd tråd.

Sid. 9

KRISTINA OCH OVE SKREV PUSSELDECKARE MED ÖSTNYLÄNDSK ANKNYTNING

Bild: Kristina och Ove Paul är trogna försäljare på Sarfsalö sommartorg där Oves högklassiga fotografier med sarfsalömotiv alltid väcker intresse.

Pernå

När läste du senast en finlandssvensk deckare? Med den frågan börjar förordet i Kristina och Ove Pauls tredje deckare Mord i mäsk. Frågan är förstås synnerligen befogad. Det är precis som Kristina och Ove skriver: "Det måste vara länge sen, för våra förlag har inte på allvar satsat på deckare sedan Peter Winges dagar på 50-talet. I varje fall inte pusseldeckare". Den finlandssvenska detektivromanen är en nästan obefintlig genre. Förutom Winge kommer, åtminstone jag, att tänka på Rafael Helling och Lars Jansson. Men dessa var engångsföreteelser och det var för länge sen. Visst, visst, vi har ju Staffan Bruun och hans böcker om redaktör Kobbat men de är nog inte deckare i gängse och mer klassisk mening.

Kristina och Ove Paul skriver något så förnämligt som pusseldeckare efter klassiskt mönster med ett mord, en röd tråd och ett begränsat persongalleri.

Kristina och Ove Paul är aktiva sommar- och weekendgäster på Sarfsalö i Pernå. I deras andra deckare Kuddkriget blir en av Simminges ledande bönder ihjälsparkad av en biffko. Så tror man i alla fall, till en början.

Det deckarskrivande paret skrev sin första bok Då tystnade fågelsången redan på 80-talet. I den är handlingen förlagd till sjukvårdsvärlden, en bekant miljö för Kristina Paul. De två första deckarna gavs ut i duplicerad form i ett par hundra exemplar.

Nu finns alla tre deckare i bokform. De är publicerade på eget förlag eller rättare på varmansförlaget Kirja Kerrallaan (Omakirja-Palvelu) i Helsingfors.

Gårdskarlens ciderbrygd

Kristinas och Oves deckare följer alltså det klassiska deckarmönstret. Här finns förstås ett mord, ett klart begränsat och överskådligt persongalleri, en klar intrig och ett rätt så överraskande slut.

I centrum står "det strävsamma paret" Anna och Olle Rönnqvist. I den färskaste boken Mord i mäsk är det alltså nu tredje gången de formligen snubblar över ett mord. Privata Sjukvårdsinstitutet för Europeisk Doktrinomfattning PSED:s rektor Ninette Kyrander hittas död i skolans källare, närmare bestämt i gårdskarlens stora mäskkar. Gårdskarlen har nämligen som hobby att brygga cider, i lite större skala. Händelserna utvecklas och förgrenar sej. Spänningen stiger, sakta, som av sig själv. Polisen blir förstås inkopplad. Paret Rönnqvists kompis Birger Ottosson på centralkriminalen är på tjänsteresa, men kommer snart tillbaka för att överta undersökningarna i stället för den tölpiga och buffelaktiga polisen Hjalmari Huttunen, en festlig karrikatyr på en person med en tragisk övertro på sin egen betydelse och en total avsaknad av människokännedom.

Vi får dyka in i sjukvårdsinstitutets värls i Helsingforsmiljö. Vi får också inblickar i den krisdrabbade bankvärlden och får följa hur illa det kan gå för en bankdirektör. Vi får vara med om en skolfest på restaurang Walhalla på Sveaborg, en fest som slutar rätt tragiskt. I de flesta episoder, i skeenden och förvecklingar, finns detaljer, syftningar, som leder till gåtans lösning. De dimridåer som författarna skapar håller spänningen uppe.

Mord i mäsk är skickligt uppbyggd. Personerna verkar övertygande. De är av kött och blod med alla sina egenheter och svagheter. dialogen flyter lättsamt, den fungerar helt enkelt. Liksom också miljöbeskrivningen.

Varför hakar inte förlagen på?

Det är säkert ingen överdrift att påstå att Kristina och Ove Paul har gjort något av en kulturgärning. De har helt enkelt återupplivat och rentav nyintroducerat en förbisedd genre i vår finlandssvenska litteratur: den klassiska pusseldeckaren. Mord i mäsk har nämligen också rent litterära kvaliteter, men utam krystade litteraturambitioner. Språket, det finladssvenska språket fungerar; de dialektala orden och finalndismerna blir till kryddor som ytterligare piffar upp den välsmakande anrättningen.

Lite förvånad är man nog att inget finlandssvensk förlag hakat på. Paret pauls böcker torde nämligen, inte minst kvalitativt, överstiga gängse publiceringströsklar. Eller kanske det är själva deckargenren som inte passar in i den kanske alltför litterärt ambitiösa, den överamnbitiösa finladssvenska förlagspolitiken?

Varför inte ordna en tävling om den bästa finlandssvenska deckaren? Skribenter finns det säkert, och efterfrågan. Försäljningssuccén torde vara given.

Slutligen en fråga: när får vi, vi vanliga läsare, öppna en ny deckarbok av Kristina och Ove Paul, och helst en deckare med handlingen förlagd till ön Simminge, sommarparadiset i den östnyländska skärgården?