Min småkusin, Per-Edvard, mest känd som P-E eller Putte, har gått ur tiden, endast knappa två månader efter sin hustru Vera.

Husis hade följande nekrolog.

 
  ****

"Ekon.lic. Per-Edvard Paul avled i Helsingfors 13.1.2000. Med honom har en mångkunnig personlighet gått ur tiden.

Han föddes 9.5.1919 i Helsingfors. Efter studentexamen vid Grankulla samskola inledde han sina studier vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, blev ekon.kand. 1944 och ekon.lic. 1959. Under krigen var han kommenderad till hemmafronten bl.a. som tysk tolk.

Efter hemförlovningen utnämndes han till arbetskraftschef I Grankulla 1944, men flyttade till Försäkringsbolagen Fennia-Patria som kontorschefsassistent ett år senare. Där utförde han en genomgripande modernisering av redovisningen och införde en modern kontoplan. Denna fastställde socialministeriet ett år senare att tillämpas vid alla sakförsäkringsbolag.

År 1951 flyttade Paul till Finka Färg- & Fernissfabriks Ab där han snabbt blev vice VD. År 1970 tillträdde han ekonomidirektörsposten vid Oy Scan-Auto Ab, blev 1978 viceVD och pensionerades 1984. Därefter verkade han några år som konsult i östekonomi vid Jaakko Lehto International Ltd. Paul innehade dessutom många förtroendeposter i flera ekonomiska och politiska organisationer.

På 1950- 1960-talen engagerade han sig i politiken och satt bland annat i flera av SFP:s utskott.

I Handelsgillet gjorde han en tungt vägande insats. Han satt i Företagsekonomiska föreningens styrelse och var viceordförande i Konservativ Klubb. Medlem i delegationen för Stiftelsen för främjande av tysk kultur var han 1968-1997.

Pauls jounalistiska verksamhet var omfattande. Han bidrog regelbundet med artiklar för olika organisationer och tidskrifter, bland annat i Hufvudstadsbladet med ekonomiska, historiska och kyrkohistoriska artiklar och bokanmälningar. Under åren 1960-1970 verkade han också som ekonomisk kommentator vid rundradion och 1965-1973 vid Finlands television.

År 1967 gav han i förbundsrepubliken Tyskland ut arbetet Der Aussenhandel Finnlands. Två år senare publicerade han essäsamlingen Mellan Öst och Väst och boken Sovjetunionens utrikeshandel och handelspolitik.

År 1951 konverterade han och hans maka Vera f. Henriksson till katolska kyrkan. Därefter verkade han i flera katolska organ i Finland och var också katolska kyrkans representant I flera ekumeniska organ. År 1992 var han Heliga Stolens ackrediterade delegat vid Konferensen för säkerhet och samarbete (numera OSSE) fjärde uppföljningsmöte och vid det följande toppmötet.

Efter sin pensionering fördjupade han sig i släktforskning. Som stöd hade han bl.a. sin fars, farfars och farfarsfars arkiv med dokument ända från slutet av 1600-talet. Hela arkivet jämte alla sina urklippsböcker donerade Paul till Åbo Akademi. Till dess bibliotek donerade han också alla sina böcker av äldre datum än 1850.

För sina insatser på olika områden mottog Paul flera utmärkelsetecken.

Ekon.lic. P-E Paul sörjes närmast av tre söner med familjer."

****

 
  Såhär i vågorna efter 150-årsfirandet av utgivandet av Elias Lönnrots Kalevala i dess slutgiltiga form och med färska utgåvor på svenska (Lars och Mats Huldén: Kalevala - Finlands nationalepos, Anders Larsson: Kalevala för lata och Mauri Kunnas: Hundarnas Kalevala) kan det vara på sin plats att minnas, att Per-Edvards och min farfars far Hermann Paul i tiden (1885) utkom med den andra fullständiga översättningen till tyska. Per-Edvard omnämner saken i sin släktforskning och diskuterar också omständigheterna kring och bakom arbetet i en artikel i Hbl 30.12.1984. Översättningen ansågs vacker och lättflytande och stod på ett högt språkligt och estetiskt plan, skriver han. Detta gällde särskilt de lyriska avsnitten.Hermann Pauls översättning kom också att tjäna den engelska översättningen av Kalevala. Översättningen fick stor spridning i det bildade Europa och ökade därmed kännedomen om Finland och sympatierna för landet. Det här var betydelsefullt i en tid när trycket på ställningen som autonomt storfurstendöme ökade allt mer.

Ove

 
  OVES PEDIGREE HEM