Hufvudstadsbladet 22.12.2002

Sid 3

Bild Mikael Nybacka

Mord i Östnyland. Ove och Kristina Paul har gett ut sina deckare i bokform.

Deckare från hemknutarna

Kriminalromaner Första deckaren kom till på klassiskt vis. Den föddes i bastun.

Kristina och Ove Paul hade länge varit deckarintresserade, och de började tycka att lilla Sarfsalö var minst lika lämpat för kriminalgåtor som orter i Sverige eller England. Efter bastubadet när intrigen formulerades var det bara att skriva ut alltihopa.

Efter debuten Då tystnade fågelsången tog det bara ett år innan uppföljaren Kuddkriget var klar. År 1999 kom trean Mord i märsk.

I höst har böckerna blivit tryckta. De två första böckerna har bara funnits i kopierade och ohanterliga häften i A4-format, men de sålde ändå så bra att paret Paul investerade pengarna i ett alldeles eget skrivarseminarium på Kanarieöarna.

Hemma i vinterhuset i Helsingfors ligger redan en massa häften och lappar med uppslag för den fjärde boken.

Sid 17

Dan före dan före dan

Böcker brukar höra julen till. I många hem är det här den helg när man ger och får deckare. I andra hem skriver man dem själv. Kristina och Ove Paul tillbringar somrarna på Sarfsalö i östra Nyland. Där har de tillsammans, i bastun, på verandan och vid köksbordet, skrivit tre pusseldeckare som för tankarna till femtiotalet och kanske mera Maria Lang än Stig Trenter. Böckerna skrevs redan på 80- och 90-talet, men det är först nu i höst som de tryckts i större ipplaga. Alla de uppslag och idéer som seglar runt i det Paulska hemmet på små lappar antyder att det kan bli en fjärde volym om paret Anna och Olle Rönnqvist.

Sid 18

-Det fanns ingen som skrev deckare från vår egen miljö, så vi fick göra det själva, säger Kristina och Ove Paul i Helsingfors. Deras tre pusseldeckare skrevs på 80- och 90-talet men gavs ut i bokform i höst.

Bild

Mordiska rådet? Deckarförfattarna Kristina och Ove Paul, här med Manchesterterriern Eva Liljebäck, skriver pusseldeckare som utspelar sig i Östnyland och Helsingfors.

Specialitet: Finlandssvenska mord

DAN KRONQVIST Miljön de tänker på är Sarfsalö, där de länge tillbringat somrarna, men också Nyland som helhet.

– De få finlandssvenska deckare som skrivits motsvarade inte alltid det vi ville läsa, säger det numera pensionerade paret. Den som söker kan hitta både österbottniska och åländska deckare, men något litterärt mord med östnyländsk anknytning har inte begåtts sedan Peter Winges första bok Död åt Linda gavs ut på 50-talet. Det fanns alltså en klar nisch för parets första bok Då tystnade fågelsången som kom år 1991.

Kristina och Ove Pauls passion är pusseldeckare, klassiska mysterier där läsaren skall ha en sportslig chans att lista ut vem som är den skyldige innan allt avslöjas i samband med den slutliga konfrontationen. Inte direkt hårdkokt och trendigt, men man måste inte alltid följa trenderna ens i deckarfacket. Det finns läsare fast det inte avlossas ett enda skott i böckerna.

I höst har paret Pauls tre deckare tryckts på Kirja Kerrallaan/En bok åt gången i Helsingfors. Snart behövs det en upplaga till. Tidigare fanns böckerna bara som duplicerade och häftade manuskript, vilket försvårade läsningen betydligt. Ändå har deckarvänner i både Finland och Sverige hittat dem.

Född i bastun

– Idén till första boken fick vi i bastun på Sarfsalö, avslöjar Kristina. Och första boken var naturligtvis också lättast att skriva eftersom alla idéer var oanvända, tillägger Ove. Senare har utmaningarna ökat för varje bok.

– Vi har haft deckarna som gemensamma sommarprojekt. Det är roligt att arbeta tillsammans, och en del av nöjet är att vi turvis skriver var sin bit sedan vi enats om huvudintrigen. Men det gäller alltid att få texten godkänd, vi måste båda vara överens om vart boken är på väg, säger Ove. I de tre deckare som paret i år gett ut i bokform är finlandismer och dialektala uttryck inte förbjudna. De är en del av lokalfärgen. Också i lugna Svenskfinland finns det naturligtvis dramatik och stoff till kriminalgåtor. Man behöver inte skriva en tv-deckare, och det behövs inte blodigt våld på varje sida. Det finns de som hellre läser vardagsförankrade deckargåtor med realistisk bakgrund, lagom mycket spänning och humor och inte allt för mycket allvar. Det räknade Kristina och Ove Paul med när de tryckte sina böcker, och de hade rätt. En av böckerna är redan slutsåld i väntan på nästa upplaga.

Vardagen inspirerar

Inspirationen kommer naturligtvis från vardagen, och personerna i böckerna har delvis förebilder i verkligheten. Var skulle man annars ta sina idéer?

– Fast alla gestalterna är naturligtvis ihopsatta av pusselbitar från många verkliga personer, så ingen har vare sig känt igen sig eller klagat, säger paret. Det enda säkra är att paret Anna och Olle Rönnqvist i böckerna är författarparets alter egon.

– Vår andra bok Kuddkriget var extra känslig. Sarfsalö, förebilden för Simminge i våra böcker, är ett ganska slutet litet samhälle med ett par hundra fasta innevånare, och vi ville ju inte vara elaka mot dem som bor där hela året. Vi skall ju återvända dit varje sommar, säger de. När Kuddkriget kom till fanns det fortfarande inga planer på att ge ut deckarna som "riktiga" böcker.

– Av de två första volymerna hade vi ändå sålt så många kopior att vi kunde hålla ett eget skrivarseminarium på Kanarieöarna för pengarna, säger Ove. När Omakirja i Glaspalatset i Helsingfors inledde sin boktryckarservice blev läget ett annat. Då blev det möjligt att trycka böcker med full kontroll i exakt den upplaga man ville. – Jag tycker att servicen är utomordentlig. Man får alla direktiven på cd, också på svenska, säger Ove.

Arbetsmiljön gästspelar

Ove Paul har arbetat i bankvärlden, bland annat 30 år i sparbanksgruppen. Den världen tangeras i Kuddkriget. Kristina har arbetat inom sjukvården, vilket paret utnyttjar i Då tystnade fågelsången, och båda branscherna tangeras i den senaste boken Mord i mäsk.

Numera är det Kristinas kennel med manchesterterriers som upptar det mesta av tiden. Kristina och Ove är hundbitna – precis som böckerna i hemmabiblioteket i Krämertsskog. Hundar har god smak, de gillar gamla halvfranska band med riktigt klister. Senaste terrierflickan Eva Liljebäck kom till Helsingfors från en kennel i England i mitten av november. Från övre våningen hörs också ljuden av tre andra valpar och en tik.

– Alla våra hundar har namn efter Evert Taube, det blir enklare så, säger Kristina. Maj på Malö har till exempel blivit finsk, svensk och nordisk champion innan hon nyligen blev europavinnare.
Livet med hundar har pågått i tjugo år, men kenneln är knappt åtta år gammal. – Jag ville först inte ens ha hund, men vi tänkte att det skulle vara ett bra sätt att skrämma ormar på landet. Jagställde ändå upp omöjliga kriterier: Det skulle vara en ovanlig ras, den skulle inte ha svansen i soffbordshöjd, den skulle gå att tvätta med wettex och den skulle se ut som en hund. Så kom vi att skaffa vår första manchesterterrier, säger Kristina. Nu är hennes kennel en av tre - fyra i Finland som föder upp den hundrasen.

- Det är en intelligent men svårskolad ras, säger hon medan fem månader gamla immigranten Eva Liljebäck för sjunde gången testar om man kan få smaka på pajen på soffbordet. – Om det blir en fjärde bok måste vi utnyttja min resa till London och Paris nyligen. Jag är så fascinerad av kulturskillnaderna, inte minst av varför service och allt annat som aldrig tyckt fungera i Frankrike går så naturligtoch enkelt i England, säger Kristina. Dessutom kommer Eva Liljebäck säkert att medverka i nästa bok, eftersom det var hon som var själva orsaken till Englandsresan. Manchesterterrier är dessutom en hundras som medverkade redan i första boken.

Polisen - en svag punkt

-Men först behöver vi en ny bärbar dator, för den gamla har stannat, tillägger Ove. Och kanske det också krävs lite mera information om hur polisen jobbar. –Det är vår svaga punkt, därför är polisens roll så nedtonad i böckerna, säger han. Allt annat som behövs för den fjärde deckaren finns småningom nerskrivet i häften och på lappar eller det som fanns till hands när det kom en idé.

Pusseldeckare skall vara ärliga mot läsaren med alla ledtrådarna inströdda, men det betyder inte att författaren måste känna till allt från början. Paret Paul visste till exempel vem som var mördaren i den första boken. I tvåan klarnade det så småningom, och i tredje boken var det tillvägagångssättet de inte kände till när arbetet började.

Då tystnade fågelsången (1991)

En illa omtyckt läkare hittas mördad. Mördarkandidater finns det gott om, men alla verkar vara vanliga hyggliga människor. Fast om man tänker efter … Den unge Sibbobördige kriminalpolisen Birger Ottosson hittar förövaren med hjälp av Lärkdalsborna Anna och Olle Rönnqvist. Deras sommar i Helsingfors och i den östnyländska skärgården blir väldigt annorlunda.

Kuddkriget (1992)

Sommaridyllen på Simminge krossas när storbonden Storgårds Calle hittas död i ladugården. Birger Ottoson, nu kriminalkommissarie, tvivlar på teorin att Calle sparkats av en av sina egna kor. De kan inte lyfta klövarna många centimeter över marken, så något annat måste ha hänt. Calle var aktad och respekterad, men han var också besvärlig att komma överens med. De flesta hade i något skede haft en gås oplockad med den döde.

Mord i mäsk (1999)

Privata Sjukvårdsinstitutet för Europeisk Doktrinomfattning, PSED, har problem med sviktande elevunderlag. Goda råd är så dyra att någon måste betala med sitt liv. Anna och Olle Rönnqvist råkar än en gång ut för ett lik i sin omgivning och får anledning att söka upp sin vän Birger Ottosson på Centralkriminalen. Men innan dess måste de kommunicera med Hjalmari Huttunen, en ohyvlad och mindre empatisk polisman.

 
Hem Deckare Kennel