Östra Nyland, 7.10.2002

Sid 3

Idag: Litteraturkväll med författarpar

Den nordiska biblioteksveckan med Pohjola-Norden och stadsbiblioteket som arrangörer fortsatte på tisdagen med författarbesök. Det var författarparet Kristina och Ove Paul som berättade om sitt arbete. Intressant var bl.a. att få höra att de också tar sina motiv ur den östnyländska miljön, bl a på Sarfsalö där paret har en sommarstuga.

Intressant är att man skriver sina böcker tillsammans. - Vi har en dator stående på köksbordet. Där skriver vi ner våra idéer, berättade man bl a.

Sid 15

Bild: Kristina och Ove Paul är ett samspelt författarpar

Nordiska biblioteksveckan

Sympatiskt författarpar hittar deckarmotiv i Östnyland

Lovisa

Den nordiska biblioteksveckan i arrangemang av föreningen Pohjola-Norden och stadsbiblioteket i Lovisa fortsatte i tisdags med en litteraturkväll i biblioteket med författarparet Kristina och Ove Paul. De två gör faktiskt skäl för benämningen författarpar: de skriver nämligen sina böcker tillsammans! Intressant för os östnylänningar är paret också för att de tar sina motiv ur den östnyländska miljön, bl.a. Sarfsalö, där paret har en sommarstuga.

Att Kristina och Ove skriver sina böcker tillsammans är, om inte unikt, så i alla fall sällsynt. Paret - och publiken för den delen inte heller - kände inte till andra författarpar än Per Wahlöö och Maj Sjöwall samt Ulla och Stig Trenter, som skriver tillsammans. Det förblev dessutom oklart om paret Trenter de facto skriver böckerna tillsammans eller om de skriver var för sig. (Här har artikelskribenten tydligen missförstått oss. Det finns nog fler, men vi kom inte på dem på rak arm. Och vi ville minnas att Ulla Trenter börjat skriva för egen räkning först efter maken Stiegs död som ju redan ligger åtskilliga år tillbaka i tiden. Dittills hade hon fungerat som hans sekreterare, OP:s anmärkning).Nåja, vare därmed hur som helst, kvällens författarpar gör det i alla fall tillsammans. Men hur?

Gemensam skrivprocess

-Vi har en dator stående på köksbordet. Där skriver vi ner våra idéer. Vi har också papper och penna med oss för att kunna skriva ner idéer och infall då andan faller på någon annastans än hemma. Den enas idé och text bearbetas och vidareutvecklas sedan av den andra. Naturligtvis diskuterar vi vad den andra har skrivit och någon gång är vi också osams, men i allmänhet får vi texten att löpa vidare i samförstånd. Det är inte så att vi vardera skriver var sitt kapitel, utan vi arbetar hela tiden tillsammans. När en tid har gått kan vi inte längre känna igen vem som skrivit vad. Kanske andra kan lägga märke till stilskillnader, vi kan det i alla fall inte, säger det samspelta paret.

Varför just detektivromaner?

Det är alltså detektivromaner paret Paul skriver. Men varför just deckare?

-Vi saknade deckare som utspelade sig i finlandssvensk miljö, enkannerligen just nyländsk. Visst finns det finlandssvenska deckarförfattare som Staffan Bruun och Wava Stürmer, men deras verk har inte anknytning till Nyland (Vi menade inte riktigt så här, OP:s anmärkning). Den här luckan har vi velat fylla. Vi har också velat lyfta fram just Östnyland som så ofta blir bortglömt i olika sammanhang. Därför har vi förlagt handlingen i bl.a. romanen "Kuddkriget" till Sarvsalö (Skall vara Simminge, OP:s anmärkning).

-Passerar Sarvsalö.borna nu revy i era böcker?

Nej, ingalunda, men visst har vi våra förebilder i verkligheten, var annars? En person i en bok kan ha lånat karaktärsdrag från flera olika personer i verkligheten. Vi har också ändrat i de verkliga miljöerna genom att flytta gårdar, trädgårdar och växter, förklarar paret.

-Och intrigen, hur hittar ni på den?

-Det är olika från gång till gpng. iyyy romanen "Då tystnade fågelsången" visste vi från början vem som var mördaren. I "Kuddkriget" klarnade det först under skrivandets gång. I "Mord i mäsk" visste vi mördaren medan tillvägagångssättet klarnade under skrivandets gång.

Det finns också mycket humor i böckerna. Det vittande några citat ur böckerna om, som författarna läste upp. Att anslaget är lätt kan man utläsa ur undertitlarna till böckernas namn. Så kallas Kuddkriget för en skärideckar, Fågelsången för en mjukisdeckare och Mord i mäsk för en sjukisdeckare.

En som läst Kristina och Oves böcker är Saga Söderholm, ordförande för Pohjola-Nordens lokalavdelning i Lovisa. Jag har läst dem alla tre. De var lättlästa och gav god behållning, säger hon. De tre böckerna är utgivna på eget förlag. Böckerna kan köpas av paret självt eller på Akademiska bokhandeln i Helsingfors. Någon instans i Östnyland kunde också gärna saluföra böckerna med tanke på den anknytning böckernas teman har till bygden. Så här till julen skulle det passa riktigt bra. (MRö)