Petter Lindbergs program om finlandssvenska deckare i Radio Extrem och Radio Vega

September 2002

   
         
         
    Lars Lövkvist: Jag kan nämna en roman som uppkom för endast några år sedan. Det är Leo Löthmans Big M@m@, som jag själv tycker att är mycket lyckad. Men jag är inte säker på att alla så kallade deckarfrälsta personer ens skulle klassificera den som en kriminalroman. Den utspelar sig på Åland, den är välskriven, den är underhållande. Jag tycker att den hör till toppen av de finlandssvenska kriminalromaner som har skrivits under senare år.

Petter Lindberg: Enligt deckarentusiasten och -samlaren Lars Lönnkvist ska en god finlandssvensk deckare alltså vara skriven av en finlandssvensk, innehålla ett brott, vara välskriven och underhållande. Men en finlandssvensk deckare behöver ingalunda utspela sig i Svenskfinland. Det finns många exempel på utvandrade finlandssvenskar som förlagt handlingen i sina böcker i t.ex. Sverige. En av dem är Henrik Tandefeldt, som i höst gett ut sin andra deckare som heter Som om.

Henrik Tandefeldt: Man talar ju ofta om nåt slags finlandssvensk deckartradition. Man jamar om det här att ingen finlandssvensk deckare… eller det finns inga författare som skriver finlandssvenska deckare. Men är det här nu inte en finlandssvensk deckare, egentligen, i så fall? Nå, vad är en nationalidentitet för nåt? Det är svårt att svara på, men den sker både i Fonland och i Sverige, och den är skriven av en finlandssvensk.

Jag var apropå detta på Akademen här förra året, jag skulle köpa en annan bok, jag köper sällan mina egna, tack. Då tittade jag och såg om min bok var där, och det var den inte. Så frågade jag och så gick dom och sökte, och så visade det sig att det sista exemplaret, det var förmodligen stulet. Och jag frågade, vem är den där Henrik Tandefeldt, frågade jag, för vem vet vem man själv är? Och fick till svar så här att, ja det är nån rikssvensk författare… Det var ganska lustigt.

PL: Så visst kan man skriva finlandssvenska deckare trots att man är bosatt i Sverige. Men gärna vill jag som läsare läsa min egen närmiljö. Om det sen råkar vara Österbotten eller Västra Nyland finns det alltid ett lokalt intresse för den ort där man själv bor. Det är också därför som Ove och Kristina Pauls tre deckare som de gett ut på eget förlag blivit så populära i Östra Nyland.

Ove Paul: Där ska ju finnas den här intrigen, där ska finnas en gåta som skäligen ska kunna lösas av läsaren, det tycker vi alltid. Det… vi följer ganska strikt den här regeln, att man får inte lura läsaren. Man får nog ge villospår och allt möjligt… Men gåtans nyckel ska finnas gömd på ett…

Kristina Paul: Juste…

OP: Juste sätt, jo precis. Och det som jag tycker är det viktiga i en deckare, och sen det som vi själva saknar, och varför vi började skriva, var ju det att få det förankrat i en finlandssvensk miljö och ur vår synvinkel sett, i en nyländsk miljö,…

PL: Östnyländsk?

OP: Nå, det räcker med nyländsk.

KP: Mellan- och öst…

OP: Det blev ju öst därför att vi kan skriva det, och vi vet den. Men för att läsa skulle det räcka för oss att den är nyländsk. Men när det inte finns nyländska deckare! Alltså pusseldeckare som vi då kallar det. Vi är inte ute efter agentböcker och thrillers på det viset.

PL: Om en deckare utspelar sig i Österbotten eller Östra Nyland hör det ändå till en väldigt provinsiell litteraturform? Kanske, om man jämför med Sverige eller varför inte amerikanska deckare. Men den regionala förankringen i sig göer väl ändå inte boken sämre eller bättre? Fortfarande är det väl fråga om tycke och smak, säger Lars Lövkvist.

LL: Visst kan man säga så. Det finns ju ett, i mitt tycke, exempel på en god kriminalroman som utspelar sig i Österbotten, Anna Bondestams Sällboda frivilliga brandkår. Visst är det på sätt och vis provinsiellt, men inte ser jag något nervärderande i det uttrycket.

   
         
    I programmet ingick också ett samtal mellan Petter Lindbergs och Akademens VD, Stig-Björn Nyberg, där de diskuterade skillnaden mellan att ge ut böcker på 'eget' eller på 'riktiga' förlag. Det avsnittet ingick tyvärr inte i den kasett som Petter hade vänligheten att skicka mig efter programmet.