Vem är uppfödaren?
Vem
Meri Markkanen, nästan i medelåldern - men bara nästan.
Var?
I Kaskö, Finlands minsta stad.
Hobby?
Lite vad som helst om det finns tid efter hundhulabaloo.
Arbete?
För många år med kontorsarbete. Blivande snickare om bara fingrarna räckte till.
Flocken
Jag har fyra hundar som är som familjemedlemmar. Och familjemedlemmar får fritt använda hela huset och trädgården. Det finns en stor hundgård och där finns det plats för två vid behov. Hundarna följer med vid alla möjliga och omöjliga tillfällen och platser. De trivs både utomhus och inomhus (dvs. på soffan). Hundarna är inne under nätterna. Flocken rör sig regelbundet i skogar, på stränder, på finpromenader i staden.
Uppfödning
I mindre skala, det är vad som gäller i min uppfödning. Jag kommer att para mina tikar då och då. Sätter också valpar på foder. Valpar som föds upp här kommer att få bekanta sig med andra hundar, katter, kaniner och vid behov, hästar. Kommer även att "låna" väninnors barn för att ge valparna möjlighet att träffa folk av mindre sort..
Mitt liv med hundar
Det har alltid funnits hundar i min släkt, särskilt på mammas sida. Då man bläddrar gamla fotoalbum hittar man alla sorters hundar poserande med folk. De flesta av dessa hundar var spetshundar (blandras). Det fanns också så kallad lapphund om man lämnar mycket rum för tolkning. Den mest exotiska av alla var morbror Arvos "holländska papillon"... Han fick hunden från ett holländskt fraktfartyg. Antagligen var rasen inte godkänd av FCI...
Min första hund hette Pilkku. Min bror Erkki kom hem en dag med en setter/de la Rue-blandning. Valpens far var troligtvis en stark karelsk björnhund-hane som härskade på gatorna i Kaskö i mitten av 1960-talet. Hans namn var Moppe men blev kallad "Rannanjärvi" på grund av hans sätt att umgås med andra lösspringande hundar. Pilkkus öde var dystert men typiskt för den tiden. Han fick i sig råttgift och levde bara ett kort liv.
Sedan dess hade jag katter och andra djur. Men att ha en egen hund var långt, långt borta. Under åren har jag delat mina lägenheter med möss, sniglar, eremitkräfta, tarantellaspindel och katter. Min rörliga livstil dvs. att jaga jobb runt Finland och Tyskland var ingenting för en hund. Till sist flyttade jag från Tyskland till hemmastaden Kaskö och då blev en egen hund aktuell. Tiden var mogen för min första svenska lapphund.
Jag bläddrade sönder alla hundböcker jag fick tag på och jag till och med drömde om olika alternativ. Men till sist kristalliserade min framtida hund ut sig: Lapphund, en svensk lapphund skall bli min hund.
Det fanns inga valpar i Finland just då därför var rasens hemland Sverige ett logiskt alternativ. Jag hittade en pålitlig uppfödare Catrin Renlund från Piteå och åkte till henne. Jag fick bekanta mig med hennes hundar och hon fick chansen att se vad jag var för en valpköpare.
Min allra första tanke var att ha en hund som fiskekompis och hemmahund. Det blev Renlundens Garro alias Sixten och med honom blev alla hundhobbies bekanta. Men vad gör man med en lapphund? Efter två år kom Cahppés Peski från Anci och Henrik Emanuelsson i Österbybruk och år 2003 kom Fridamors A-Fröya från Oslo. Astrid Dieserud är Fröyas uppfödare. Sixtens son Nórri flyttade hem fra Kirkenes, Norge i senhösten 2005. Nu håller vi på med utställningar, lydnad, spår, räddningshundträningar med mera. Viktigast för mig är att vara med mina hundar och njuta av deras sällskap.
LAHUKAN KENNEL
Jag har fått kennelnamnet Lahukan (Lahukka=vik/bukt på svenska) för några år sedan och första kullen föddes i slutet av september 2007. Min tanke är att driva kennelverksamhet i mindre skala. Mina hundar bor inne i huset tillsammans med tre katter och två kaniner. Men även jag och min syster får plats i huset...
» Renlundens Garro - första svensk lapphund i Finland som blev räddningshund